Från vanlig häst till Islandshäst: Hördur från Väbylund
Hej!
Ja alla har en berättelse om hur de kom i kontakt med Islandshästen och nu tänkte jag berätta om min historia från den så kallade "vanliga" ridskolan med stora hästar och ponnyer till Islandshästen.
Jag var som femåring livrädd för hästar, jag fick möjlighet att provrida en shettis på skansen när jag var fem. Samtidigt som jag var livrädd ville jag jätte gärna rida. Det slutade med att min mamma fick tvinga mig upp på hästryggen, nåt år senare började jag rida på ridskola.
Jag red på tre olika ridskolor och kom även i kontakt med ponny och storhäst travet under åren. När jag var 11 kom jag i kontakt med Islandshästar. Jag hade varit med på turridning några gånger och hade även hunnit med att vara på ett ridläger med Islandshästar när jag fick provrida våran väns Islandshäst.
Bilden lånad från Huddes nya och nuvarande ägare. Idag är han 19 år gammal och en trogen ögonsten som man kan lita på till 100%
Hördur eller "Hudde" som vi kallade honom var då en 10 årig Islandshäst valack trygg men framåt. Första gången jag fick prova honom nådde mina ben knappt nedanför sadelkåporna vilket gjorde att jag knappt kunde använda stigbyglarna som var placerade under kåporna. Efter denna lilla provtur växte mitt intresse för islandshästar och jag började rida honom allt mer.
Jag minns så väl mina skogsturer med Hudde när jag var 11 år gammal. Jag red ut mycket själv i skogen, det var troligen den absolut bästa tiden på dygnet att få färdas fram över stockar och sten med en islänning, stundtals nästan ha en kännsla av att man flyger när vi galopperade genom skogarna och runt alla krön.
Som liten älskade jag när det gick undan och rundorna i skogen blev en vana, vi hade bestämde ställe där vi skulle galoppera skritta eller trava/tölta och vi båda hade full koll på exakt vart dessa förändringar skedde. När vi kom till den backen där vi brukade galoppera började Hudde galoppera och jag drev på :)
När hans ägare frågade hur det hade gått när jag kommit tillbaka efter våra turer i skogen fick hon ofta svaret att jora klart att det hade gått bra Hudde hade skött sig exemplariskt. Kanske små stuckit lite men det var ju bara kul! Svarade jag ovetande orädd och hästgalen 11 åring.
turerna med Hudde såg långt ifrån likadana ut genom de fem år som jag red och tränade honom! När jag blev äldre hade jag ett allt större intresse av att göra förändringar och lite mer ta över kommandot något Hudde som tvärsäker och otroligt härlig häst men med en del humor inte alltid höll med mig om. Jag ville bestämma över tempo takt och gångart. Även de turer då vi inte riktigt kom överrens alla gånger blev också ett typiskt inslag i våra stunder tillsamans. Under vissa turer var det mer en utmaning om vem som kunde vara envisast och ack den som ger sig.
Det kom både perioder då han stack med mig och stannade. turer då jag tänkt att vi skulle rida på stubbåkrarna och så fort vi kom ut så blev det en fartfylld och ganska okontrollerad galopp. Eller stunderna på ridplan då han gjorde inget annat än att växa fast på ett och samma ställe och inte rörde sig ur fläcken och om någonstans så bakåt.
Dock har vi också haft våra turer och ridpass då vi varit helt i samspel, då man känner att man aldrig vill sluta bara fortsätta få gunga fram i en mjuk takt fast och härlig galopp eller en explosiv och fartfylld tölt på lös tygel. Helt fantastisk var han. En häst jag verkligen lärde mig otroligt mycket av.
Hudde var typiskt fyrgångare med en klockren och otroligt stabil trav en stundtals något mindre stabil/ svår tölt en bra stadig galopp även på mindre volter och en bra skritt.
Efter fem år av otroligt många lärdomar hade jag äntligen möjlighet att få köpa en egen häst. Funderingar på att köpa Hudde var flertalet gånger uppe på agendan. Dock kände jag att jag ville gå vidare finna en ny häst med nya utmaningar och möjligheter och som skulle hålla för den träning och tävling jag nu ville satsa på nu när jag äntligen efter så många år fick möjlighet att köpa egen häst en dröm som äntligen nu skulle få gå i uppfyllelse.
FORTSÄTTNING FÖLJER!
Min tid på Dille del 1
Hej!
Sitter på mitt rum med fönstret öppet, temperaturen lägger på någon plusgrad. droppandet hörs tydligt från den smältande snön på taket. Fågel kvitter, frustande och nöjda hästar betar nedanför mitt fönster och hundarna gnäller ivrigt i rastgårdarna. Trotts att snön fortfarande lägger som ett tjokt lager över marken uppfylls jag av en magisk och längtansfull känsla av att våren äntligen är på gång. Att tiden som kändes så evig i själva verket är ganska kort att hela tre år snart är förbi. Nästa gång jag flyttar ut och lämnar denna plats kommer det inte vara för att åter till hösten komma tillbaka. Denna gång kommer det vara för gott. Dagarna som varit så otroligt långa och tråkiga är i själva verket väldigt få kvar av. Om bara några månader kommer jag vara förvirrad och arbetslös efter närmare 13 år i skolan. Ett mönster som varit mitt så länge. Gå upp tidigt på morgonen för att börja ännu en skoldag. Lektioner lunch och ytterligare lektioner. När skoldagen äntligen är över och jag får för mig att kanske finns det tid med någonting annat kommer verkligheten ifatt mig läxorna har lagts på hög och det är hög tid att börja gräva ner sig i den och börja beta av den. Det går inte längre att skjuta upp plugget vänta ytterligare en termin, en månad vecka eller dag för när den 4 Juni kommer finns det inte mer tid. Det som gjorts har gjorts och det som inte hunnits med blir kvar.
Jag minns så väl förra våren, när solen och värmen äntligen började titta fram, när man kunde höra människor prata, inte från rummen denna gång utan utanför. När jag kunde ha fönstret på glänt utan att frysa ihjäl inne på rummet. När längtan efter att få komma ut lägga i gräset med vänner och bara värmas av solen kändes så långt bort när man tittade upp på listan av läxor. Den enorma längtan samtidigt som stressen över att inte hinna klar växte sig allt starkare.
Dessa dagar och stunder är bara ett få tal minnen och stunder jag kommer att bära med mig. För samtidigt som tre år har gått så fort har det varit så många dagar som aldrig verkade ta slut.
Jag minns min första dag här på Dille. Jag kom upp till Östersunds tåg station själv med en stor resväska. Vilsen och förvirrad men med stora förhoppningar. I första anblick verkade det inte vara något speciellt med den plats jag hamnat på. Inte så mycket mer än att det låg 6 timmar bort från där min trygghet då fanns.
Jag hade kastat mig in i något nytt något främmande och något jag aldrig gjort förr. Vädret var inget speciellt en ganska gråmullen dag. Jag stod i min ensamhet och väntade på att någon skulle hämta upp mig. En kort stund senare kom det en stor vit bild med en grön symbol. Den stannade framför mig och jag konkade in min väska och hoppade in i bilen. En blond tjej med halvlångt hår hälsade mig välkommen och gasade sedan iväg. Jag hade vid det här laget så många frågor samtidigt som jag inte kunde hjälpas att undra vad som stod här näst på tur. jag frågade lite om hästarna eleverna och utbildningen och hon svarade så bra hon kunde. När vi kom fram blev jag tilldelat ett rum med en säng, två garderober och ett skrivbord. Rummet kändes väldigt mycket som et rum man skulle kunna vistas i på ett sjukhus det ända som inte var vitt var sängen och delar av skrivbordet. Jag slängde snabbt in min väska och följde sedan efter tjejen som hete Sara runt på gården för en liten rundvandring. Jag fick se skolbyggnaden stallarna och fick även reda på vilka fler byggnader som hörde till internatet. Efter det kom hon på att fråga om jag hade ätit något, vilket jag inte hade. Hennes man kom efter ett tag med bröd och messmör som jag nämnt kunde funka bra. Jag gick in i köket för att leta rätt på kniv för att göra en smörgås. I köket satt då två killar som kände varandra sedan förut. Båda kom från Jämtland och verkade ganska hemma i denna miljö. Jag gjorde två smörgåsar och gick sedan in på mitt rum.
fortsättning följer....
When the distance makes a different...
Hey!
Saknad som så smått övergår till längtan... som avbryts och bryts i mindre bitar av tusentals klickningar... små bitar som sedan byggs upp på nytt sammanflätas... bildar något oändligt... kort och gott it's crazy! <3
Befinner mig just nu på en vecko kurs i fotografering ute på Nordens Folkhögskola. Grymt kul kan man säga och ja vad ska man säga klart yngst... but hey i survive... funkar det också handlar trotts allt om konst och att göra sin egna sak, på ett eget och unikt sätt... och ja allt man behöver är sig själv...
För att inte nämna att kameran kommeer gå varm i helgen... iriterade människor eller inte i helgen ska det plåtas så det bara skriker om det... Ska bli riktigt awsome!!
Känns som om jag håller på att bli lite små galen men svårt att göra nå annat när saker och ting är så blandat och distansen sätter sinna spår...
Galet skönt att det snart är helg <3
//Enid/ Zai
How could i know...
Jag önskar ibland att jag kunde
Men inser då ganska fort
Det är som det är
Inte för att jag alltid vill
Men för att det är så det blev
Visst saker förändras
Vi förändras
Allt förändras
För det bättre
För det sämre
Det är som det är
När det kanske inte blev
Som det skulle
Men hur skulle jag veta
Hur det skulle…
// Enid / Zai
Ganska objektiva reflektioner kring möten med nya personer. (del 1)
Hey!
Det tar sju sekunder för dig att döma en person du aldrig träffat förr, det är under dessa sju minuter som du skannar igenom personen, och redan nu kopplas dessa analyser ihop med allt annat du kan tänka dig förknippa med just dessa specifika "nyckelord" du kommit fram till. Efter det fortsätter analyserna, kroppsspråk, hållning, röst, etc. Efter första gången du träffat en ny person har du avgjort om det är värt att ge personen en chans.
Efter detta handlar det om att lära känna varandra, andra kallar det även för "smekmånad" en fas då man liksom suger ått sig all information man kan få från den andra personen när ni kommunicerar och lär känna varandra. Efter ca 4- 6 månader när nyfikenheten och allt som var spännande är överbörjar vi gå tillbaka till gammla rutiner och beteenden och det inte förrens nu som man kan få börja se hur personen i fråga fungerar varje dag.
Man får upp ögonen för allt de man missat i den fasen man varit så upptagen av allt som varit nytt. Det är även här som konflikterna börjar komma in, då man sakta men säkert börjar inse att allt det där som personen sa inte var så trovärdigt/ stämmer överens med ens egna verderingar etc.
Om man då kommer igenom dessa "faser" gäller det att hålla relationen oberoende av vilken levande, hitta på saker skapa minnen tillsammans, göra roliga saker, uppleva saker, gå igenom vått och tort och om man har kommit så här långt är det bara att fortsätta att jobba på det.
Förr eller senare kommer du troligen hitta saker som du stör dig på, saker som personen i fråga kanske inte är världs bäst i detsamma gäller motsattsen. Antingen hittar man då sätt att hantera och handskas med dessa, hjälper personen bli medveten/ respektera dem etc finns många sätt.
Vad man själv gör kan ibland vara väldigt svårt att känna till själv eftersom det många gånger redan är ingroda mönster, något som man liksom alltid har gjort och som andra kanske stört sig på men inte nämnt etc etc.
Hur ofta och mycket man träffas under dessa perioder och hur mycket man har kontakt har också en stor betydelse samt att alla personer kommer i naturliga svackor då det ibland kan sätta stress på relationen. Ibland tar man sig igenom dem ibland inte. Dock är att vara medveten om det väldigt bra osv.
En del personer kan bete sig ganska anorlunda uttåt sätt under dessa perioder, ibland är det mycket en fas, dock kan man heller inte acceptera allt det är viktigt att vara förstående men fortfarande sätta gränser och säga till när personen överskridit ens egna gränser.
OSV...
//Enid, Zai
Det tar sju sekunder för dig att döma en person du aldrig träffat förr, det är under dessa sju minuter som du skannar igenom personen, och redan nu kopplas dessa analyser ihop med allt annat du kan tänka dig förknippa med just dessa specifika "nyckelord" du kommit fram till. Efter det fortsätter analyserna, kroppsspråk, hållning, röst, etc. Efter första gången du träffat en ny person har du avgjort om det är värt att ge personen en chans.
Efter detta handlar det om att lära känna varandra, andra kallar det även för "smekmånad" en fas då man liksom suger ått sig all information man kan få från den andra personen när ni kommunicerar och lär känna varandra. Efter ca 4- 6 månader när nyfikenheten och allt som var spännande är överbörjar vi gå tillbaka till gammla rutiner och beteenden och det inte förrens nu som man kan få börja se hur personen i fråga fungerar varje dag.
Man får upp ögonen för allt de man missat i den fasen man varit så upptagen av allt som varit nytt. Det är även här som konflikterna börjar komma in, då man sakta men säkert börjar inse att allt det där som personen sa inte var så trovärdigt/ stämmer överens med ens egna verderingar etc.
Om man då kommer igenom dessa "faser" gäller det att hålla relationen oberoende av vilken levande, hitta på saker skapa minnen tillsammans, göra roliga saker, uppleva saker, gå igenom vått och tort och om man har kommit så här långt är det bara att fortsätta att jobba på det.
Förr eller senare kommer du troligen hitta saker som du stör dig på, saker som personen i fråga kanske inte är världs bäst i detsamma gäller motsattsen. Antingen hittar man då sätt att hantera och handskas med dessa, hjälper personen bli medveten/ respektera dem etc finns många sätt.
Vad man själv gör kan ibland vara väldigt svårt att känna till själv eftersom det många gånger redan är ingroda mönster, något som man liksom alltid har gjort och som andra kanske stört sig på men inte nämnt etc etc.
Hur ofta och mycket man träffas under dessa perioder och hur mycket man har kontakt har också en stor betydelse samt att alla personer kommer i naturliga svackor då det ibland kan sätta stress på relationen. Ibland tar man sig igenom dem ibland inte. Dock är att vara medveten om det väldigt bra osv.
En del personer kan bete sig ganska anorlunda uttåt sätt under dessa perioder, ibland är det mycket en fas, dock kan man heller inte acceptera allt det är viktigt att vara förstående men fortfarande sätta gränser och säga till när personen överskridit ens egna gränser.
OSV...
//Enid, Zai
It's not about giving up, it's about letting go...
Hey!
Blev inge stallet imorrse, då jag gick och la mig runt två tiden igår och har grymt mycket att göra idag innan jag åker upp imorrn biti. Kunde troligen inte varit mindre taggad till att åka upp till Östersund än vad jag är nu, Great!... inte direkt men men...
Har som sagt mycket jag ska hinna med idag har redan pluggat en massa matte nu under morgonen vilket gått bra som tur är. Heheh har nationella om ca tre dagar och känns som om jag inte kan någonting alls. Dock vet jag att det inte stämmer men i alla fall vilket är bra.
I nu läget skulle jag bara vilja åka utomlands till något ställe och strunta i alla sommar planer och bara vara där hela sommaren och sedan komma tillbaka lagom till den första oktober då skolan börjar igen. Strunta i allt, och bara vara någonstns där jag med lite tur kan göra sånt som jag bryr mig om och trivs med. Lite av en fristad med andra ord.
//Enid/Zai
When things become so much better in a distance
Imorrn är sista dagen hemma och sedan bär det upp till skolan på nytt, Vet inte om jag ser fram emot det, såklart att det ska bli kul att komma tillbaka till vänner och så samtidigt betyder det att jag också missarväldigt mycket här hemma, vilket är synd. Med lite tur så har även de hittat tillbaka till lite positiv energi.
.
.
Känns överlag ganska bra just nu och känner mig positiv och glad så hoppas på att jag ska kunna hålla kvar vid det när jag kommer upp till Dille igen dock tvekar jag lite på det men får jobba på det att försöka bibehålla det.
.
.
Inte långt kvar nu i skolan 15 "skoldagar" alla kommer troligen inte bestå av massa lektioner utan som så många andra skoldagar några lektioner och sedan hålltimmar eller liknande, någonstans tycker jag aatt det är bra och finns fördelar med det men en annan del av mig blir ändå lite irriterad på det då det känns som om jag skulle kunna hinna med mycket mer dock skulle troligen inte det vara fallet i alla fall.
Jag vill hitta ett stadie eller ett tillstånd där jag inte bryr mig om saker som just nu fortfarande stör mig, ett stadie där jag inte inräknar saker som för en del andra kan ses som väldigt onödiga. Jag blir trött på att saker som jag inte har någon som helst kontroll över kan dra ner mig så otroligt mycket och förändra mig på sätt jag inte vill att jag ska vara på.
Någonstans kan jag tycka att det borde finnas förståelse och insikt i varför en del saker blir som de blir och en del personer reagerar på en del sätt men när det inte finns blir allt genast mycket mer irriterande och mer komplicerade, lite där jag befinner mig nu och när jag är hemma får jag liksom avstånd från det vilket är så otroligt skönt!!!
//Enid/Zai
The skyline above me seems so much cl....
Hey!
Jag har länge varit den person med många vänner runtomkring som konstant tittar på en massa otroligt bra filmer och alltid vill dela med sig men som alltid möts av ett "ne den filmen har jag också missat" imorrse tog jag mig dock tiden att titta på en film, för att inte nämna då igår kväll som troligen gav mig inspieration till att titta på film imorrse...
Filmer har jag konstaterat är ett bra sätt att mentalt komma ifrån Dille då det inte är så lätt att ta mig ifrån Dille fysiskt... Inte för att Dille är dåligt men det är alltid skönt att ta sig "ifrån" ett ställe där man visstas konstant om man är en person som konstant söker nya utmaningar och mycket nytt.
Även filmen som jag tittade på imorrse var en ren inspirations källa, bra eller dåligt men fastnade visst i de tanke gångarna långt efter filmen och har efter det hittat en massa låtar som stärker tankarna ytterligare... kanske inte så konstigt att jag varit liksom borta idag...
min kropp börjar säga ifrån och ögonlocken blir allt tyngre, men tankarna vill fortsätta tänka funder och dröma..
Det är drömmar, planer framtiden... hoppet som håller mig vid liv... Många anser att man ska leva i nuet men jag har inte riktigt hittat ditt ännu... Vet möjligen en sak som skulle kunna förändra det och få mig att leva i nuet... just nu svajar jag dock bland molnen och försöker fortfarande att nå den där stjärnan någonstans långt där uppe...
...with my eyes closed all i see, the skyline through the window...
... i am not sure what this going to be...
//Enid/ Zai ♣
When the thoughts are out of reach...
Tanke spridd ohh ja det kan man minst sagt säga att jag varit idag, imorrse förstörde jag hela min frukost och på eftermiddagen lyckades jag placera juicen i skafferiet istället för i kylskåpet...
Kanske inte så konstigt... det sista jag gjorde var att ta en promenad i dagens sista ljus, en promenad då jag knappt säg vart jag gick, lät mig själv fångas upp av toner och melodier, vilekt gjorde att jag liksom bara gick utan att veta riktigt vart ganska häftig känsla faktiskt... efter det blev det återigen att omslutas av melodier och toner men denna gång låta en ljuslåga vara det enda jag skulle fokusera på fast då med slutna ögon, satt och mer eller mindre stirrade i nästa 45 minuter...
Ja vad ska man annars göra när insperationen liksom flyger...
Har också hunnit med att plugga grymt mycket och fick till mitt matte prov idag... great!! en mindre sak att fundera på...
//Enid
Don't get stuck in Safe- mode
Do what you fear the most, do what you are least shore of, If you give it your all, you've already won!
Dont stand looking take action, the next day it could be to late, dont play it as if you dont care, if you really do let it through!
Take your own road, follow your own path, do you're own thing, never put up with crap from anybody that's not worth your patience...
Good things are worth waiting for, and last but not least, listen to other people's advise but always listen to your own voice!
//Enid ♣
Put some EGO in it!
Hey!
Längtar till dagar då jag sitter mitt ute i ingenstans, tystnaden som ibland rörs om av toner och melodier som åter igen ger själen liv igen, dagar då jag väcks av fågel kvitter och solens strålar inte en hysterisk väckar klocka. Dagar då jag lever i lugnet men som ibland tas över av galenskap och impulser.
Jag längtar till den stund jag inte längre måste tänka och fundera på allt det jag inte ännu hunnit med eller gjort utan ser fram emot den dagen då jag undrar vad jag ska hitta på då jag har saker att se fram emot, dan dagen då alla måsten ses som fantastiska och underbara möjligheter. Utmaningar utan dess like, som tär mer på mig än någonting annat men som inte dämpar min glöd utan bara ökar den.
En plats där jag blir accepterad och respekterad precis som jag är, där jag känner mig stark. Den dag då ingen kan trycka ner mig, den dag då det är jag som inte är den som förstår utan står på egna ben och seglar förbi. Det kanske låter lite väl egocentriskt men vi mår faktiskt bra av att vara lite ego ibland, lite så där överdrivet mycket självgoda.
Melodier och lyrik som sakta men säkert fångar mig med dess magik... som sakta omsluter mig i dess stormiga svajiga men ändå någonstans stabila vindar.
//Enid ♣
Längtar till dagar då jag sitter mitt ute i ingenstans, tystnaden som ibland rörs om av toner och melodier som åter igen ger själen liv igen, dagar då jag väcks av fågel kvitter och solens strålar inte en hysterisk väckar klocka. Dagar då jag lever i lugnet men som ibland tas över av galenskap och impulser.
Jag längtar till den stund jag inte längre måste tänka och fundera på allt det jag inte ännu hunnit med eller gjort utan ser fram emot den dagen då jag undrar vad jag ska hitta på då jag har saker att se fram emot, dan dagen då alla måsten ses som fantastiska och underbara möjligheter. Utmaningar utan dess like, som tär mer på mig än någonting annat men som inte dämpar min glöd utan bara ökar den.
En plats där jag blir accepterad och respekterad precis som jag är, där jag känner mig stark. Den dag då ingen kan trycka ner mig, den dag då det är jag som inte är den som förstår utan står på egna ben och seglar förbi. Det kanske låter lite väl egocentriskt men vi mår faktiskt bra av att vara lite ego ibland, lite så där överdrivet mycket självgoda.
Melodier och lyrik som sakta men säkert fångar mig med dess magik... som sakta omsluter mig i dess stormiga svajiga men ändå någonstans stabila vindar.
//Enid ♣
Minnen av gryma tider :) <3
Hey!
kort sagt kan man säga snacka om minnen, ordnade med minneskort och upptäckte bilder från några dagar innan jul och en del andra bilder från december 2011. Tider det kan man säga minst sagt, fan vad jag saknar det! så grymt härliga dagar, minnes värda och ibland ganska störda stunder. glädje lycka och hopp kan man säga var tre ledord under de dagarna...
även om jag står kvar vid många saker fortfarande har saker och ting deffinitivt förändrats mycket under de senaste månaderna också.
Med lite tur kan vi/ jag hitta tillbaka till den stämningen/känslan. Med våren som sakta men säkert kommer allt närmre längre och varmare dagar hoppas jag att saker och ting öppnar upp på nytt och att jag hittar tillbaka till min motivation och positiva energi som jag inte känner att jag har just samma kontakt med som jag hade då.
Nu gäller det att satsa järnet de sista månaderna för att med lite tur ha ett grymt lyckat och aktivt sommarlov!
Ha re great!
//Enid♣
Psykopatpatrullen... tider det som ännu lever vidare :)
Hey!
Ser grymt mycket fram emot att få komma hem skita i allt vad känslor heter och bara träffa vänner som accepterar mig och som med lite tur kan hjälpa mig att just nu välja rätt stig...
Så grymt härligt att ha vänner som i alla lägen finns där och som ställer upp, som inte konstant är mitt i det, utan kan vara objektiva och se saker från andra perspektiv.
Ibland borde jag troligen lyssna mer men åh andra sidan är det också väldigt svårt, ser fram emot i sommar då vi med lite tur återigen kan träffas alla, då det troligen var över ett år sedan som vi träffades allihopa och bara umgicks like the good old days... nej men även om jag har hittat nya roliga vänner betyder ändå den gruppen grymt mycket för mig!
Har aldrig ångrat att jag flyttade upp till Jämtland, eftersom jag annars inte hade träffat många unika och i en del fall ganska häftiga personer, få se både sverige och ibland världen från helt nya perspektiv, men är även glad att jag valde ett år på psykologi gymnasiet, så många härliga och roliga och helt awsome stunder, minnen för livet med andra ord, morrnar, dagar och timmar med folk som länge kommer leva kvar i minnen och spontana tankar...
Psykopat patrullen! <3!
//Enid
Ser grymt mycket fram emot att få komma hem skita i allt vad känslor heter och bara träffa vänner som accepterar mig och som med lite tur kan hjälpa mig att just nu välja rätt stig...
Så grymt härligt att ha vänner som i alla lägen finns där och som ställer upp, som inte konstant är mitt i det, utan kan vara objektiva och se saker från andra perspektiv.
Ibland borde jag troligen lyssna mer men åh andra sidan är det också väldigt svårt, ser fram emot i sommar då vi med lite tur återigen kan träffas alla, då det troligen var över ett år sedan som vi träffades allihopa och bara umgicks like the good old days... nej men även om jag har hittat nya roliga vänner betyder ändå den gruppen grymt mycket för mig!
Har aldrig ångrat att jag flyttade upp till Jämtland, eftersom jag annars inte hade träffat många unika och i en del fall ganska häftiga personer, få se både sverige och ibland världen från helt nya perspektiv, men är även glad att jag valde ett år på psykologi gymnasiet, så många härliga och roliga och helt awsome stunder, minnen för livet med andra ord, morrnar, dagar och timmar med folk som länge kommer leva kvar i minnen och spontana tankar...
Psykopat patrullen! <3!
//Enid
Let it just sink in!
Hey!
Lägger och funderar på vad jag ska göra av mig själv vad jag ska göra av livet och allt vad det innebär och allt som det inte innebär.
vilka stigar jag ska välja vilka svängar och vilka spår, fotsteg, kliv vad ska jag göra...
I dagens läge finns det mycket jag vill, någonstans kanske skulle kunna se fram emot...
Kan inte påstå att jag är lost men jag är lugn
Så otroligt skönt att bara kunna infinna sig i lugnet...
Något jag ej kunde förr...
Något jag inte hittat på väldigt länge men nu äntigen ittat tillbaka till... :)
//Enid
Don't forget!
Times to treasure...
Even Though we didn't make it through this time around, we can't drop because next time we will!
Väldigt random låt men endå...
Even Though we didn't make it through this time around, we can't drop because next time we will!
Väldigt random låt men endå...
ripped and torn apart...
Hey!
Här nedanför är två hästar som är anledningen till att jag idag går på Dille och sökte till Dille för ungefär två år sedan, och som jag stundtals saknar nå grymt!
dessa två personligheter och allt det som jag varit med om de senaste 4 - 5 åren har allt för många gånger inneburit att jag slits från de personer eller själar som jag kanske bryt mig mest om... Något som stundtals varit så otroligt jobbigt då det betyt att samtidigt som jag vill kunna låta mig bry mig om andra och släppa efter, finns det en rädsla att förlora dem/ den...
Agnes min första häst, totalt underbar och totalt envis. Men fortfarande blev vi ett bra team <3
Hildur (bild 2) härligare personlighet finns inte, hittade varandra när Hildur var 2 och jag 14 en totalt underbar tjej, Trottsig till tusen men ja hon på något sätt liksom fångade mig totalt... <3
Agnes från Solbaken - <3
Hildur från Yttra Baggebo - <3
RIP!! <3
Peace OUT, Enid ♣
Här nedanför är två hästar som är anledningen till att jag idag går på Dille och sökte till Dille för ungefär två år sedan, och som jag stundtals saknar nå grymt!
dessa två personligheter och allt det som jag varit med om de senaste 4 - 5 åren har allt för många gånger inneburit att jag slits från de personer eller själar som jag kanske bryt mig mest om... Något som stundtals varit så otroligt jobbigt då det betyt att samtidigt som jag vill kunna låta mig bry mig om andra och släppa efter, finns det en rädsla att förlora dem/ den...
Agnes min första häst, totalt underbar och totalt envis. Men fortfarande blev vi ett bra team <3
Hildur (bild 2) härligare personlighet finns inte, hittade varandra när Hildur var 2 och jag 14 en totalt underbar tjej, Trottsig till tusen men ja hon på något sätt liksom fångade mig totalt... <3
Agnes från Solbaken - <3
Hildur från Yttra Baggebo - <3
RIP!! <3
Peace OUT, Enid ♣
Associations and memories, how, what should?!?
En kort liten låt text om min förra klass August efter första året på gymnasiet, tider det!! <3
Hey!
that a so small number of words can turn the world upside down, said in the wrong place... somethings are hard to understand... and maybe i don't but still small things can make things so damn complicated sometimes...
Most of all i just would have seen it never happen...
Although like the quote: "Everything happens for a reason, LIVE it, LOVE it, LEARN from it"
although sometimes i just cant find the reason, even though i know that there is maybe one thing that is good it's really not in my oppinion...
Right now i am sitting and listening to music that i haven't listened to in ages, music i sholud think is bad if i ask some people, but somehow it makes me calm, familiar, every tone every word i have heard so many times before... So strongly associated with that summer, many summers ago sitting at a Café in Stockholm...
So many memories... So many hours... so many thoughts... So much passing through my head right now... right now, back then...
Peace OUT, Enid ♣
Something NEW Please!!
That this and that is bad or sucks, we've been over that so many times before, i want to hear something new....
Peace OUT, Enid ♣
I wanna start a new life, in a place i never been...
Hey pps!
Kommer konstant i kontakt med känslan att jag vill härifrån. Varför vet jag inte men att vara kvar känns allt mindre motiverande. Jag vill ut och se saker nya saker, göra nya saker, träffa på nya utmaningar. Och vad det innebär har jag ingen aning om.
Jag är trött på att dag in och dag ut göra samma sak. konstant någonstans känna mig begränsad. Helgen har varit totalt awsome men jag vet inte vill fortfarande bort...
Vill hitta en plats där jag verkligen känner mig hemma. En plats där jag konstant träffar på nya utmaningar.
I wanna go to a place were i never been before i wanna meet people i never meet before and i want to face challenges i never new exsisted before...
Peace OUT, Enid ♣
Take the risk and cover more ground!!
Sometimes things dosn't turn out like you were hoping, and sometimes things arn't what you were expecting. But hey if you really want something to happen or such never stop trying never stop hoping and never stop shooting for the stars because that might give you the possibility to at least land between the clouds.
You wont succed with everything, but it's the day you stop trying that you can reasure your self that it absolutly wont happen!
Never apologize for who you are for what you dream about stand up for yourself and just simply be it. I know it's never that simple but dont make it harder then what it really is.
If you never reach out and do things you never done before you will never get forward you will stand still stamping on square one. Sometimes you have to hade the currage to walk the board with out knowing if it will hold ya. To know that it's not that scary. The worst that can happen is that it dosn't work out this time but then you maybe will next time. And every time you fall you learn and get better at it.
So dont be scared of walking out on grounds your not perfectly comfortable with, take the risk and grow above your misstakes and below your succeses!!!
Peace OUT!
//Enid ♣