Rebel Yell!!! Crazy lovable, just my way!

Hey!
 
Kom hem idag från att ha varit i Grekland i två veckor. Underbar plats, bad, värme, avkoppling, fotografera, solnedgångar/soluppgångar. Trotts att landet är ganska kaos artat känns det helt amazing att vara där :)
 
Kom på mig själv idag också, har ett tag funderat på hur jag utseende mässigt ska bättre passa in i olika mallar etc. Vad som går att göra och vad jag får leva med. Dock har jag dragit slutsatsen att jag har aldrig haft som mål att följa någon ström eller göra/ vara som någon annan. Bara för att det finns mallar som jag inte tycker att jag passar in i ska jag inte behöva ändra mig.
 
Förra sommaren, började jag mer ärligt att leva med vem jag är och mitt utseende och denna grund tanke ska inte förändras.
 
Andra ska tycka om mig som jag är och då både innre och yttre. Jag ska inte behöva ändra mig för att någon mall skiljer sig från vem jag är - för vem är jag då?... Inte mig själv i alla fall och ja jag strävar ju efter att just vara mig själv :)
 
Fotsatta tankar så har jag ingen att svara till och inga bestämd personer som jag måste leva upp till. Jag är numera fri från de grupper som tidigare fanns. De vänner jag har bör acceptera mig för den jag är och om inte är jag förvånad över att det fortfarande är mina vänner.
 
Jag tidigare stundtals dragit mig från att göra förändringar eller göra saker för att jag inte vet vad andra ska tänka kring det. Fast egentligen vad spelar det för roll kan man fråga sig? Inte ett skit!
 
Idag är jag dock fri, inte placerad i någon speciell grupp, genom tidigare val utan placerar självmant i de grupper jag vill vara i, Får värdera och tänka på saker och bestämma själv.
 
Lyssna på allt från Darin till Miyavi, titta och göra allt det där som jag verkligen känner för. Utan hinder och förutfattade meningar.

Var gay eller Straight, lägga i gräset i timmtals, springa i flera timmar, Gå upp vid fem på kvällen bara för att jag kanske kände för det, åka kors och tvärs över hela Sverige och om jag får bestäma själv gärna hela världen. Ha trevligt med vänner träffa nya och ny gammla vänner. Bryta alla normer jag kommer på, stå i fel fil i rulltrappan, vara den mest galna personen och prata och konversera med allt och alla bara för att det föll mig in. För den enda det spelar roll för är jag.
 
Det här är en tid att växa att utvecklas, att göra det jag vill och så länge drömt om.
 
min första prio är dock att hitta ett eget boende och jobb.
 
Ha re great, va dig själv och lev livet som om idag var den sista!
 
//Zaitou7

BVB till SVERIGE!!!!! WOHOHOHOHOHOHOHO!!!!! :D:D:D:D:D

 
BVB = Black Veil Brides till STHM i November!!!! :D SKA SÅÅÅÅÅ GÅÅÅ!!! 
 
//Zaitou 7

Längtan och förändring - Min verklighet.

Bild från min praktik på Island 2011
 
Min första tävling på Dille med Seifur min foder häst 2012.
 
Foto session vintern 2012 med DIK = Den Ilskne Katten
Logga till ett projekt som jag arbetat med under åren på Dille. 
 
 
Jag har länge som yngre haft en ideé om att flytta längre från storstaden, bebyggelsen och folkmassorna. Dock var jag lite ensam om detta eftersom båda föräldrarna haft jobb som de trivds med och brorsan vänner och skola. 
 
Jag har länge velat bo på en gård och ha lugnet, naturen och hästar runt knuten, för tre år sedan insåg jag, att jag ville ha någon typ av förrändring. Agnes min första häst hade just fått sluta sina dagar en process som tärde på mig hårt. Jag ville hitta en plats där jag återigen kunde finna mig själv utan stressen och bebyggelsen som ekade runtomkring mig. 
 
För tre år sedan tog jag iniativet, jag ville byta miljö och om det skulle bli så hängde det på mig, jag började prata och höra av mig till olika skolor som låg längre bort från stor staden, skickade betygs dokument, mailade och ringde. Några månader senare hade jag på eget bevåg bestämt mig för på egen hand åka 60 mil uppåt i landet för att testa något nytt, se nya platser i Sverige som jag aldrig tidigare besökt och mötas av massor av nya utmaningar och människor. 
 
Jag åkte upp och provade en vecka, helgen efter första veckan packade jag väskan och åkte återigen ner över helgen. Jag var fast, jag hade nu människor som verkligen förväntade sig att jag skulle komma tillbaka samtidigt som mina vänner i huvudstaden också hoppades på att jag kanske skulle ångrat mig. Såklart ville de det bästa och insåg att jag inte skulle komma tillbaka. Trotts milen har vi fortfarande en stark grupp även om vi under de senaste året varit utspridda både åt norr söder och andra kontinenter.  
 
På söndagen åkte jag återigen 6 timmar med tåg upp och det var start skottet för någonting helt nytt. Jag har inte ångrat en sekund att jag valde att stanna kvar och fortsätta min gymnasie utbildning 60 mil ifrån folkmassorna och stressen. Jag har träffat massor av unika och fantastiska människor, fått arbeta mycket praktiskt och upptäckt många nya sidor hos mig själv som jag aldrig tidigare kännt till. 
 
1095 dagar kändes ett tag som en ganska lång tid men nu med fem dagar kvar har dessa dagar veckor och månader passerat otroligt fort. Om fem dagar tar jag studenten, har haft min sista riktiga lektion och snart skickat in mitt sista skolarbete. 
 
En väldigt härlig känsla 14 år senare som bestått av många timmar i skolbänken ännu fler timmar trabblande med läxor och timmtals av ångest och stress över att inte bli klar i tid eller ens orken att faktiskt skriva alla uppsatser, göra klart alla projekt och redovisningar och alla andra delar som hört skolan till. 
 
 
//Zai