Hej på er!!

 

När jag var yngre fick jag kommentarer av exempelvis lärare i lågstadiet eller av dagisfröknar att det inte träffat något barn med lika vild fantasi som jag. Något jag måste säga att jag tycker är roligt. 

 

Så här när jag blivit ett antal år äldre brukar jag längta tillbaka lite då jag hade en så kallad vild fantasi och faktiskt skapade konst av olika slag. Konst är fortfarande något jag brinner för men när jag väl sätter mig ner och ska hitta på något får jag ideé torka. Dock är det oftast så många gånger när man verkligen måste eller vill hitta på något roligt att skapa tar det tvärstopp och de gånger då man verkligen är upptagen med annat är då man får som mest ideér. 

 

Detta är något jag funderat en del över under kvällen. Jag har ofta levt i någon typ av fantasi värld. En värld som inte många andra förstår men där jag många gånger stormtrivts. Tidigare hade jag många bekantskaper med figurer och filur som bara jag visste om och kände till. Något som stundtals gjort andra ganska förvirrade. 

 

Konstaterade precis att min fantasi egentligen inte försvunnit men tar sig utryck på andra sätt något som jag själv också kan bli förvirrad av. På ett sätt gör detta att jag mår otroligt bra. Men på ett sätt blir det som komplicerat när den "vanliga" världen anropar tillbaka mig och jag återigen måste koppla om och helt vara närvarande här och nu. 

 

//Zai