Jag vill kasta loss och lära mig slåss
Raka av mitt hår och bäras ut på bår
Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt

Börja sluta tro och låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt
Släcka fyren på berget som räddade liv
Och smita från smällen med sjumilakliv

Jag kommer inte hem ikväll
Om jag känner mig själv
Låt oss ta farväl
Av både hjärta och själ
Jag kan ta ett långt hårt straff
För alla stunder vi haft

Jag vill byta land och vara han som försvann
Börja om på nytt och få såret mitt sytt
När jag vänder och springer långt härifrån
Se mig som saknad, en förlorad son

Jag kommer inte hem ikväll
Om jag känner mig själv
Låt oss ta farväl
Av både hjärta och själ
Jag kan ta ett långt hårt straff
För alla stunder vi haft 
(x3) 

De meningar jag markerat med fettare stil är vad jag slits i mellan ganska ofta just nu. Skulle så gärna på ett sätt lämna allt eller försvinna. Ta det där steget och bryta det hela dra iväg och skita i det som varit och blicka framåt. Kanske någon gång komma tillbaka men inte på väldigt länge. Hitta något nytt och hitta där jag hör hemma där jag på ett sätt också vet med mig det och inte konstant behöver gissa mig till eller fundera på saker. Där en del saker inte är något annat än självklara. Skulle vara så otroligt skönt att bara veta en simpel och enkel sak som tyvärr på många sätt verkar allt för komplicerad för att det ens ska vara möjligt. 

En förhoppning som jag hoppats på lääänge men som tyvärr inte verkar fungera även om jag stundtals sätt den som väldigt enkel så verkar det inte vara det i själva verket. Detta är inget jag skriver som för att kritisera snarare för att jag börjar få slut på ideér och i själva verket inte vet vad jag ska göra längre. Det är inget jag är glad eller stolt över men det är vad det är. 

Allt jag kan säga är att jag är nöjd med min utbildning och allt som varit med den och allt runtomkring. Det är snarare andra saker som är utanför allt med utbildningen osv som detta handlar om. 

//Zai