...Att fina harmoni i en brusande stad, mellan betongväggar och tusentals fasader känns stan så ytlig. så många konst gjorda och blinkande ljus sällan mer än bara några meter ifrån bil motorer människo röster och konstgjorda väsen. 

 

Enligt många är staden nära till allt men inte för mig! Allt för långt ifrån det naturliga lugnet de stilla skogarna och den stjärn klara himmlen. Jag vill inte vakna och höra röster, jag vill vakna av att höra vindarna som drar i väggarna regnet som smatrar mot rutan eller solen som bländar mig.

 

Dock kan jag erkänna att det var ganska trevligt att vakna till fin stämd men svårtydig musik som gungade i någon härlig melodi imorrse eller ja man kanske ska säga i förmiddags. Mysigt på något sätt. Just nu ser jag fram emot vintern och kylan ångan från mina andetag och den bittande kylan som oavbrutet försöker tränga sig in mellan lager av kläder. 

 

Känns ganska lockande att hitta någon härlig skogsdunge vid någon sjö och slå upp ett tält, sitta vid brasan och se hur mörkret tar över ljuset och återigen se alla stjärnor. Ne vild marken om man nu kan kalla de de eller de okända är mysigt och härligt på något sätt. 

 

//Zai