Hey!

 

Otroligt glad att det snart är lov har lust att börja packa just nu men är antagligen för trött för det. Frustrationen bygger sakta men säkert upp och kommer antagligen ta över mig snart. Många planerar att dra ut nu på Onsdag men kanske att det inte är så bra ide att följa med. Thngs are never what you expect them to be. Börjar tröttna ganska rejält på min situation som är just nu. Varför ett papper aldrig kan hitta sin väg hit trotts att det gått närmare 60 dagar snart. Varför saker och ting verkar försvinna varför en andra värld aldrig verkar räcka till och varför saker och ting aldrig kan vara annat än komplicerade. 

 

Just nu är frustrationen en stor del av mig och just nu kan jag heller inte få utlopp för det som gör frustrationen. Saknar och längtar efter dessa stunder som var enkla och roliga och som någonstans håller mig levande men det känns länge sedan. 

 

Saknar min poppis som alltid gör mig på bra humör med den galna humor och barnslighet. Steg för steg med de fyrbenta, genom skog och över berg finna lugnet i mig själv utan att konstant ha frustrationen surrandes som ett dån i bakgrunden. 

 

Jag hatar att så ofta gå runt och undra och fundera, varför kan de svar jag vill ha aldrig vara simpla, alltid så jäkla komplicerat. 

 

Jag vill bort härifrån både kroppsligt men även i tankarna. Lämna denna bubbla en stund och göra saker som väcker glädje och lycka igen hitta den där gnistan igen sväva fram på moln och se hur länkarna flätas samman igen. 

 

orden känns inte längre som en väg ut, Det blir bara ett avtryck och inget som jag ens orkar med just nu. Jag orkar inte gå igenom samma sak gång på gång, kan inte groparna i vägen bara få någon att förstå att det körts en för många fordon...Körts över en för många gånger.... JAG BLIR FAN TOKIG!

 

//ZAI!!