Jag har länge som yngre haft en ideé om att flytta längre från storstaden, bebyggelsen och folkmassorna. Dock var jag lite ensam om detta eftersom båda föräldrarna haft jobb som de trivds med och brorsan vänner och skola. 

 

Jag har länge velat bo på en gård och ha lugnet, naturen och hästar runt knuten, för tre år sedan insåg jag, att jag ville ha någon typ av förrändring. Agnes min första häst hade just fått sluta sina dagar en process som tärde på mig hårt. Jag ville hitta en plats där jag återigen kunde finna mig själv utan stressen och bebyggelsen som ekade runtomkring mig. 

 

För tre år sedan tog jag iniativet, jag ville byta miljö och om det skulle bli så hängde det på mig, jag började prata och höra av mig till olika skolor som låg längre bort från stor staden, skickade betygs dokument, mailade och ringde. Några månader senare hade jag på eget bevåg bestämt mig för på egen hand åka 60 mil uppåt i landet för att testa något nytt, se nya platser i Sverige som jag aldrig tidigare besökt och mötas av massor av nya utmaningar och människor. 

 

Jag åkte upp och provade en vecka, helgen efter första veckan packade jag väskan och åkte återigen ner över helgen. Jag var fast, jag hade nu människor som verkligen förväntade sig att jag skulle komma tillbaka samtidigt som mina vänner i huvudstaden också hoppades på att jag kanske skulle ångrat mig. Såklart ville de det bästa och insåg att jag inte skulle komma tillbaka. Trotts milen har vi fortfarande en stark grupp även om vi under de senaste året varit utspridda både åt norr söder och andra kontinenter.  

 

På söndagen åkte jag återigen 6 timmar med tåg upp och det var start skottet för någonting helt nytt. Jag har inte ångrat en sekund att jag valde att stanna kvar och fortsätta min gymnasie utbildning 60 mil ifrån folkmassorna och stressen. Jag har träffat massor av unika och fantastiska människor, fått arbeta mycket praktiskt och upptäckt många nya sidor hos mig själv som jag aldrig tidigare kännt till. 

 

1095 dagar kändes ett tag som en ganska lång tid men nu med fem dagar kvar har dessa dagar veckor och månader passerat otroligt fort. Om fem dagar tar jag studenten, har haft min sista riktiga lektion och snart skickat in mitt sista skolarbete. 

 

En väldigt härlig känsla 14 år senare som bestått av många timmar i skolbänken ännu fler timmar trabblande med läxor och timmtals av ångest och stress över att inte bli klar i tid eller ens orken att faktiskt skriva alla uppsatser, göra klart alla projekt och redovisningar och alla andra delar som hört skolan till. 

 

 

//Zai