Att kunna förmeddla en känsla - Hopp / glädje / brutaliteten väcker mer!
Hey på er!
Har suttit och tittat igenom bilder samt läst en och annan text och funderar lite på att slänga upp delar av en av dem här. Dock har jag inte bestämt mig ännu. Det är en ganska personlig text, som jag verkligen gillar som jag skrev för nåt/några år sedan. Det är egentligen ganska intressant att en text skriven för så pass länge sedan fortfarande kan vara så aktuell och tilltalande.
När jag skriver olika texter vilket jag gjorde mycket mer förr älskar jag att blanda brutalitet med det mjuka och fina, ta med saker som inte alls egentligen kanske lägger märket till eller sånt som är så självklara men sällan nämns. Det ger texten så mycket mer och gör att i alla fall jag starkt kan relatera till texten även många år senare. Lite kanske för att jag minns stunden så väl när jag skrev den och liksom slungas tillbaka på nåt sätt även om det känns som om jag skulle kunna skriva samma sak idag.
Att skriva och sätta ord på saker och ting är verkligen något jag tycker är kul att försöka förmeddla en känsla och låta läsaren på något viss också dröma sig bort, hamna i samma situation i läsande stund är underbart.
När det kommer till fotografering är det lite samma sak, fast då ska bilden förmeddla och tala till betraktaren vilket inte riktigt är samma sak som att låta någon läsa en text eftersom många ser och betraktar saker så olika men fortfarande är det kul. Det blir liksom en utmaning att försöka förmeddla just en känsla med en bild till många fler än en själv.
Två bilder som båda förmedlar hopp och glädje. En lite rörig bild och en lite mer renodlad. På den övre bilden skulle jag antagligen försökt få bakgrunden lite mer suddig för att belysa människorna i framkant.

Bild från Pride paraden 2012.
Foto: Elise Carson ©

Bild på Hedinn och Elli på Dille.
Foto: Elise Carson ©
//Zai
Kommentarer
Trackback