Agnes från Solbacken - min älskade vän

 

Att få en egen häst var något jag länge hoppats och viljat men det tog tid innan jag fick den möjligheten. När jag var 14 hade mina föräldrar äntligen bedömt att det skulle vara möjligt och vi la upp en plan om hur det skulle gå till. För att de skulle vara säkra på att jag verkligen förstod vad det innebar att ha en egen häst och förstod vad det betyde hade de gjort upp en plan. Jag skulle själva stå för halva inköpspriset av hästen. Det var alltså upp till mig att bestäma lite vilken typ av häst jag ville ha och i vilken prisklass vi skulle börja titta i . 

 

Vi började titta på hästar runt 40 000kr men insåg ganska fort att det skulle bli väldigt svårt att hitta en häst som både skulle passa mig och min mamma och dessutom kunna fungera som en bra häst för mig att börja tävla med. Vi tittade på ca 25 hästar innan vi hittade en häst som gick igenom veterinär besiktningen och som matchade med mina men också min mammas önskemål och krav.

 

Jag hade alltid pratat om att jag ville ha en unghäst eftersom jag tycker att det är riktigt kul att träna upp en häst från grunden. Vi tittade dock på lite allt möjligt när det kommer till ålder. Jul ängre vi letade ju mer förstod vi också att det skulle bli svårt att hitta en häst som passade båda mig och mamma. Jag var ute efter en häst och en utmaning. En som mamma beskriver lite "häftigare häst" med både gång och gärna egen vilja och gärna känslig. Mamma var mer ute efter en häst som hon kunde rida i skog och mark på men även rida kurser och lektioner på. 

 

Många talade emot att köpa en unghäst eftersom de ansåg att det var bättre att hitta en häst som mer kunde lära oss än att vi skulle försöka lära den. 

 

på väg hem efter ytterligare en häst som vi båda fastnat för som inte gått igenom veterinär besiktningen, fick vi ett samtal från min ridlärare om en häst som numera stod hemma på gården och som var till salu som hon trodde kunde passa oss. Tveksamheter från min mammas sida och glädje tjut (iaf nästan) från mig åkte vi hem besvikna men numera också hoppfulla för att träffa och provrida hästen vi hade hört om i telefon. Hästen i fråga var ett fyra årigt sto riden i ca 3 månader och lovande. Att hon eller Agnes som hon hete bara var riden i tre månader var något vi inte fick reda på från början utan efter mamma hade ridit och halft förälskat sig i henne. efter några dagar fick även jag provrida henne och kändes helt rätt.

 

några veckor senare blev det veterinär besiktning och den 6 Augusti gick hon igenom och vi var för första gången lyckliga häst ägare efter närmare 10 månader av att leta häst. 

 

månader passerade och Agnes utvecklades allt mer. Träningen gick framåt och vi red några kurser för både min ridlärare men även för Sigfus Sigfusson som även är hennes uppföddare. till vintern stäldes Agnes av i 6 veckor och sedan drog vi igång träningen igen. Agnes var ett typiskt femgångs sto med mycket tölt och lite svårare för traven men en väldigt bra och stark galopp. 

 

Efter nio månader blev Agnes halt. Sommarlovet som jag så länge sätt fram emot och alla de dagar jag skulle kunna komma ut och rida försvann. Det blev behandling och Agnes blev bra konvalicenstid och sedan efter ytterligare månader blev hon halt igen denna gång såg det annorlunda ut. Våra turer fram och tillbaka till kliniken började och lika så behandlingarna. Agnes var precis som jag mycket envis och efter vi stött på problem när vi skulle undersöka hältan var detta inte längre möjligt då hon sparkade vid injektionerna. Flertalet olika veterinärer försökte och fler personer kom för att hjälpa till för att distrahera henne men det gick inte. 

 

Agnes fick genomgå 5-6 olika behandlingar utan några större resultat till slut fanns det inget vi kunde göra Agnes blev utdömd och jag blev förtvivlad. Min första egna häst som bara hunnit fylla fyra var halt och utdömd. En väldigt tuff period för min del. Jag var nog ganska svår att ha att göra med. samtidigt som min förtvivlan och ilska blev allt störreoch min verklighet förvrängdes skulle jag också sköta plugget och göra bra ifrån mig på läxor och prov.  

 

Den 6 November 1,5 år senare fick Agnes somna in. Precis innan detta hade jag både tagit allt mer avstånd från stallet och var sällan där. Dock hade min ridlärare/mamma lyckats övertala mig om att komma ditt och rida Hildur en annan unghäst. Ett sto som nu fyllt fyra och precis kommit tillbaka från inridningen. 

 

FORTSÄTTNING FÖLJER!

 

//Zai/ Enid