Hey pps!

Känns ganska mycket som om jag blir tagen förgivet... som jag liksom någonstans bara blir en medpassagerare... en roll som jag minst sagt inte trivs med... visst fan finns det något som tyder på uppskattning men ja det är svårt att se hur det skulle kunna väga upp för den omotivation som jag har just nu... viljan att befinna mig någon annan stans... Visst är det bara jag som kan påverka hur jag tolkar och hur jag liksom ser på saker men ja det är fan inte lätt när det är hårt...

Jag orkar inte spela skuggan längre, stå upp för saker som gör att jag och dom kännslan någonstans blir starkare och genom då försöka att inte bry mig eller bli av vikande/o intresserad hjälper inte situationen speciellt mycket heller men det har någonstans blivit lite av min skyddsbariär ett sätt för mig att skapa trygghet... Även om jag vet med mig att det allt för ofta ger ut fel signaler...

Med lite tur hittar jag någon att prata med imorrn som kan hjälpa mig att se över saker och ting igen...

Peace OUT, Enid ♣