Se mig för den jag är inte för vilken längd jag har!!

...

Vissa dagar och en del stunder skulle man bara spontant vilja försvinna sjunka ner i marken och låtsas som om allt var precis som det ska vara, stunder då man inte skulle närvara i en kropp snarare med en tanke eller som en översittare. Intte på riktigt finnas där. 

Sommaren då vi var i europa och bilade, var en sån sommar då jag verkligen inte ville finnas till, en sommar jag på många sätt inte vill minnas inte ville existera alls, trotts det är jag glad att vi åkte på semester, det var kul att se delar av världen jag aldrig stött på förr, men ja sommmrarna har inte riktigt varit min grej, eller ja inte den sommaren i alla fall...

Lite samma kännsla kom ifatt mig idag också, Jag har en enorm lust att bara dra härifrån finna en plats där jag får växa och vara mig själv där jag kan vara helt spontan utan att behöva fundera så grymt mycket på allt, bara få vara och växa och bli respekterad och sedan efter en lång stund komma tillbaka säkrare än någonsin och bara göra min grej, köra mitt egna race, Känna respekt och acceptans, inte falla tillbaka i tankar och känslor ja befunnit mig i.

Jag har stora förhoppningar inför sommaren, hur det blir till hösten vet jag inte, jag vill inte säga mer om det... 
Jag vill hitta ett sätt att sluta tänka och fundera hitta ett sätt att skita i andra om åsikter och allt där i mellan och verkligen kunna mena det kunna stå stadig utan att svaja det minsta för nåt...

Jo ja jag vet jag är kort men det betyder inte att jag inte kan stå upp för mig själv, visst fan vet jag att jag är kort och av någon anledning är det mycket där vi allt för ofta hamnar, där alla konstant konstaterar det, varför ska allting konstant vara så jävla fokuserat på vilken längd man har eller hur man är byggt... vad fan spelar det för roll och vem kan rå för att de är 2 meter eller 150 cm jag kan själv inte påverka det så varför ska allt fokus konstant lägga på det... Någonstans blir jag så grymt trött på allt som har att göra med det, hör det dag in och dag ut... så med andra ord ge fan i det... jag är 18 och jag stora delar av mitt liv har jag hört det dagligen... det är inget NYTT!

//Enid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback